Bästa platsen att vara på har nog Sessan, min Cornish, hittat. Hon är inkrupen i mitt dubbelvikta fleeceöverkast och sover så gott. Själv kommer jag nog ta en liten whiskey, men utan is. Det kommer nog värma lite.
Bilden får symbolisera att det nu börjat bli en anings kallt. Inte någon snö att tala om, men is på gång- och vägbanor. Ute är det kall, ruggigt och isigt. Inne är det kallt och ruggigt.
Bästa platsen att vara på har nog Sessan, min Cornish, hittat. Hon är inkrupen i mitt dubbelvikta fleeceöverkast och sover så gott. Själv kommer jag nog ta en liten whiskey, men utan is. Det kommer nog värma lite.
0 Comments
Det är skillnad på oväder och snö. När jag var ute idag och handlade kattmat så snöade det. Det upphörde och nu är det bara blött ute. Enligt expertisen så ska vi få ett kraftigt oväder i natt och under fredagen med upp till två dm snö. Oväder är inget trevligt med blåst och rå kyla. Det varnas för trafikkaos fredagmorgon. För mig är det svårt att förstå att det ska behöva bli trafikkaos. Under alla år jag kört yrkesmässigt har jag inte haft problem i snöoväder. Det gäller att ha is i magen och ett rått ägg under pedalerna så går det bra. Snö är vackert, men bor man i en kommun som inte ens vet vad ordet snöröjning innebär är det inte så roligt. Allra minst om man har ett funktionshinder. Förra vintern satt man hemma ganska insnöad. Jag hoppas Solna kommun inför den här vintern kollat vad snöröjning innebär. Det är gott med en kopp kaffe. Det är ännu godare med en kopp Zoegas kaffe. Zoeagas kaffe har man ju nästan aldrig råd att köpa. Idag fick jag tag på Zoegas till en billigare penning. Gissa vem som handlade. Nu har jag i skafferiet flera paket med gott kaffe. Så jag har gott om gott kaffe. Zoegas av flera olika smaker. Nu kan man verkligen njuta av en kopp kaffe. Då har man varit på gångtest igen. Banan var som vanligt på Karolinska och Thorax. Väl förpreparerad med gympaskor var jag redo. Det går ut att komma så långt som möjligt på sex minuter. Mitt rekord är 345 meter och det satte jag förrförra gången. Förra gången var jag förkyld och klarade inte hela sex minuter och det blev 300 meter. Andfådd och en aning trött i benen. Besviken. Kunde det bero på förkylning eller hade jag blivit sämre i sjukdomen? Startade i lugnt tempo. Klarade tiden den här gången. På sex minuter kom jag 300 meter. Inte trött i benen. Ser positivt på resultatet då jag fortfarande är förkyld. Det har ju inte blivit sämre. Så jag tror mest på att det är förkylningen som ställer till det. Nu väntar ultraljud om drygt en vecka. Sedan får vi se hur jag mår egentligen. Förkylningen eller är jag sämre... Här kommer den sista delen om Pysen. Den är nyskriven och inte tidigare publicerad. Den skrevs under en del vätskeförlust. Regnbågsbron Husse jag vet du är ledsen och saknar mig. Du ska inte vara ledsen för jag finns hos dig även om du inte ser mig. Jag ligger på dina axlar även om du inte känner det. Husse var inte ledsen. Tänk tillbaka i tiden hur skoj vi haft det, du och jag Kommer du ihåg när jag lyckades ta mig över vår hages staket. Kommer du ihåg hur jag då varje morgon, innan den där otäcka saken med siffror började skrika åt dig, kom upp till dig i sängen och sa god morgon. Du skulle bara veta hur hårt jag fick jobba för att klättra upp till dig i sängen. Sedan när du väl vaknat hoppade jag ner på golvet igen. Hoppa och hoppa - rasade ner är väl egentligen det rätta ordet. I vilket fall som helst sprang tillbaka till mamma och mina syskon. Kommer du ihåg hur orolig du blev den där morgonen när jag inte kom upp till dig i sängen. Det var den där gången när jag var jättedålig med hög feber. Kommer du ihåg hur snabbt vi kom till veterinären och att jag sedan skulle äta piller varje dag i en massa dagar. Kommer du ihåg hur glad du blev när jag den tredje dagen stod uppe i din säng igen och väckte dig med mitt god morgon. Kommer du ihåg den där fina vasen som stod i bokhyllan bredvid morbror Mirre. Kommer du ihåg att jag skulle skrämma honom där han låg och sov . Kommer du ihåg kraschen när vasen gick i småbitar på golvet. Nej, glöm att jag nämnde det. Kommer du ihåg hur vi som pionjärer åkte runt i Sverige tillsammans med mamma och morboror Mirre på olika Zoo-Expon och visade upp oss. Det var ju otroligt att det fanns så många människor som inte sett en Cornish Rex. Tänk att de inte tidigare sett en riktig katt. Otroligt rent ut sagt. Kommer du ihåg vad kul vi hade. Kommer du ihåg när vi gick omkring i lokalen. Ja det var du som gick och jag som satt och njöt på dina axlar. Kommer du ihåg vilken uppmärksamhet vi fick när vi gick omkring och jag hade en keps på skallen. Snacka om Tuffa Viktor. Visst hade vi skoj när vi lärde folk hur en riktig katt ser ut. Kommer du ihåg alla kattutställningar vi varit på och vad bra det gick. Kommer du ihåg när det någon gång gick dåligt att du kunde höra från andra deltagare som sa till varandra. "tänk vad bra det gick för min katt idag. Den slog till och med Bond" (Bond det är jag det). Kommer du ihåg den där gången när jag blev Best of the Best. Det har ju inte många Cornish Rex blivit. Kommer du ihåg hur stolt du var. Kommer du även ihåg hur en av mina döttrar upprepade min bedrift ett par år senare. Kommer du ihåg vad illa jag tyckte om kvinnliga assistenter och domare - äsch glöm det. Kommer du ihåg var lugn och tyst jag var när det var manliga assistenter och domare. Kommer du ihåg den där gången när jag satt i en panelbur och de höll på att bedöma de vackra brudarna på domarborden. Det var den gången alla i publiken plötsligt började skratta. Det var då hon som pratade högt i något hon höll i handen blev tyst och sakta vände sig om och såg mig sitta och slå framtassarna mot varandra. Kommer du ihåg att hon fann sig ganska snabbt och sa i den där makapären att här sitter en hane och applåderar alla vackra honor. Kommer du ihåg att även domarna skrattade. Det är alltid skoj att göra andra glada. Husse hoppas du har glömt när jag och det där stora långhåriga missfostret Oskar skulle visa vem som var hane här hemma så vem höll på att överglänsa varandra mot den där svarta och kalla saken i bokhyllan. Vi höll ju på på baksidan. Jag vet att du kände lukt, men inte varifrån den kom. Du har förstås glömt vad det blixtrade och smällde när du tryckte på en knapp på framsidan och herre jösses vad svart det blev i lägenheten den kvällen direkt efter blixtrandet. Husse jag är hemskt ledsen att du fick lov att slänga stereoanläggningen, men sånt ska du glömma. Kommer du ihåg allt detta jag nu sagt så vet du att jag finns hos dig och du var inte ledsen. Tänk på att det har inte varit lätt för mig att se alla andra katter här hemma få springa över regnbågsbron före mig. Du ska veta att, precis som dig, har jag saknat alla. Men du och jag har hela tiden haft varandra och det har vi även nu trots att du inte ser mig. Du ska veta att jag ser dig hela tiden. Just nu sitter du med Sessan i famnen samtidigt som du skriver på datorn. Husse var inte ledsen för det är inte jag. Här springer jag nu omkring med mamma och pappa, morbror Mirre och storasyrran Lillan. Och du husse här är också min favorittjej Fia-Lotta. Tillråga på allt så umgås jag med de två långhåriga missfostren Oskar och Otis. Vi är bästa kamrater nu. Så du förstår husse att jag har det jättebra, men du ska veta att du finns alltid i mitt hjärta. Vi två hade det underbart ihop och det kommer ingen av oss att glömma. Det var en bra tid vi hade tillsammans. Du ska veta att det var flera gånger den sista tiden hos dig jag ville springa över regnbågsbron, men jag ångrade mig varje gång. Nu den sista gången kände jag att det verkligen var min tur att springa över regnbågsbron. Så den där sista gången vi var på Bromma Djurklinik kunde inget få mig att ändra mig. Jag är så tacksam att Katharina släppte mig fri så jag kunde springa över regnbågsbron. Tack Katharina och tack för att du tröstade husse också sedan. Nej husse var inte ledsen. Du har Sessan och de andra trevliga, men långhåriga, damerna omkring dig där hemma samt mig på dina axlar. Nu ska jag ut på ängen och promenera med mamma och pappa. Sköt om dig husse. Jag finns alltid hos dig. Pysen |
BloggenI den här bloggen ska jag försöka skriva lite om vad som händer med katterna, min sjukdom samt en massa annat Arkiv
November 2015
Kategorier |