Vädret Solna
Livet är en utmaning
|
Tänk om man visste i förväg vad som ska hända. Tänk om man kunde se sin framtid. Det låter inte som några bra tankar. Det blir inga överraskningar, varken positiva eller negativa. Det låter inget roligt. Tänk om visste i förväg vad som ska hända och så kan man inte förändra det.
Det känns mycket bättre att leva i nuet och göras det bästa av situationer man kan råka ut för. Man ska nog inte tänka bakåt och tänka varför gjorde jag inte si och så istället för som man gjorde det. Alla vet ju hur svårt det är att ändra sådant som redan har skett. Tänk vad lite katterna här hemma kräver av sådant. De tar allt lungt bara de får mat, vatten och rena lådor samt kärlek. Då är de så nöjda och tar sin del av livet med en klackspark. Blir man plötsligt dålig så gäller det att ändra många förutsättningar. Det blir så att man tänker mer att glädje ger mer livskvalité än vad pengar gör. Det gäller att göra det bästa möjliga av sin situation efter de möjligheter man har. Den här sajten kommer att ta upp lite olika delar av det som intresserar mig och vad jag kan göra för att få livskvalité sedan jag fick diagnos på min sjukdom. Jag hoppas den kommer att uppdateras för jag vet inte hur mycket jag kan hålla på varje dag. Tiden räknas inte utan allt får ta den tid det tar. Ibland är det bra att jag alltid tänkt "skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i övermorgon. Hoppas du får en trevlig stund här och hoppas att du återkommer. Leffe Jag är den jag är |
Senast uppdatering
|
Jag heter Leif Dollert och har funnits sedan 1948. Jag slog upp mina blå ögon i Sundsvall, men bor sedan en lång tid tillbaka i Solna.
Vad har jag då hunnit med hittills?
Tog realexamen i unga år. Pluggade sedan på kvällarna till teleingenjör medan jag på dagarna jobbade hos det statliga Televerket. Där jobbade jag cirka 10 år. Provade så småningom på att köra färdtjänst och det var något jag gillade skarpt. Ett helt fantastiskt jobb. Visserligen dåligt betalt, men man fick ju träffa folk och se lite olika platser. Det blev faktiskt så att jag körde färdtjänstbuss i nästan 40 år.
Det var ett jobb med dålig betalning som när man var ung och det var tvåmansbetjänade bussar så blev det dubbla pass många dagar. Sedan när det bara fanns enmansbetjänade bussar blev det till att jobba varannan helg också. Allt detta jobbande gick hur bra som helst i och med att det var ett så roligt arbete. Körde ett tag vanlig taxi också, men det var inte alls samma sak.
Jag var rökare och rökte upp till två askar om dygnet. Efter att ha gjort så i 30 år kom hjärtinfarkten som ett brev på posten. Hjärtat verkar ha tagit det hela bra efter ett par balongsprängningar och jag återgick till jobbet igen. Det var för cirka 12 år sedan. Skillnaden var nu att jag inte rökte någon cigarrett längre. Det blev dags att börja träna lite också.
Det gjorde ont i höfttrakten när jag var på gymmet. Säjas kan att jag tidigare haft probem med benet. Det har gjort ont ibland och låst sig när jag klivit ur färdtjänstbussen. Troligen någon typ av ischias.. Ja så blev det inget mer gym. Benet blev sämre och sämre. Kunde till slut inte ens trycka ned kopplingspedalen. Husläkaren konstaterade efter röntgen en totalt nedsliten höft. Sjukhuset skulle kalla mig till operation. Det gick ett år och jag kunde varken stå eller ligga. Hade blivit bortglömd i sjukhuskön. Till slut blev det konstgjord höft i alla fall och återgång till jobbet. Nu tyckte jag kondiditionen var totalt i botten. Så jag började simma.
Simmade varje dag efter jobbet och längre och längre sträcka, men inte blev konditionen bättre. Den blev snarare tvärtom. Berättade för min hjärtläkare om mitt problem att jag blev andfådd vid lätt ansträngning. Han konstaterade att det inte var något fel på mitt hjärta utan jag hade världens sämsta kondition. Det var bara att träna. Ett år senare vid nästa besök var jag ännu sämre, men det var fortfarande inget fel på mitt hjärtat enligt honom utan bara dålig kondition. Sägas kan att hjärtläkaren hade innan besöket fått papper från min husläkare om att jag hade hjärtsvikt vilket gav vätska i kroppen och att mina värden var dåliga.
När 2009 närmade sig slutet orkade jag inte jobba längre. Var ju sämre än kunderna jag hämtade. Det blev sjukskrivning. Via husläkaren fick jag veta att vänsterhjärtkammare verkade mycket bättre, men inte den högra. Det var alltså troligen något fel med lungorna. Försommaren 2010 åkte jag ut och in på akutmottagningen. Blev inlagd en vecka i stöten. Så småningom började man misstänka en lungsjukdom, Pulmonell arteriell hypertension (PAH). Det är blodkärlen i lungorna som blir trängre och trängre och hjärtat får jobbigare och jobbigare att pumpa blod genom lungorna.
Efter noggranna undersökningar konstaterades diagnosen PAH och behandlingen kunde påbörjas. I dagsläget finns inget botemedel. Däremot finns det bromsmedicin och kombinationer av läkemedel som gör att livskvaliten ökar. Nu mår jag ganska bra. Fast jag kan inte göra direkt något ansträngande.
Fritiden genom åren då. Från 1970 har jag haft katt och 1993 började jag med egen uppfödning under stamnamnet Vågens. Det börjades med Cornish Rex, som är vågiga i pälsen och så är jag född i Vågens tecken. Så småningom blev det också Norsk Skogkatt i uppfödningen.. Det blev 19 kullar innan jag nu har tagit paus på grund av min sjukdom. Skulle nog inte orka med att ta hand om kull för tillfället och vad händer om jag läggs in. Ska jag då tvinga andra att ta hand om mina eventuella kullar.
En annan underbar del av kattlivet var att åka på utställningar runt om i Sverige och Norge. Visa upp katterna, se andra katter och träffa andra kattmänniskor. Det är något som jag absolut inte orkar med just nu.
Här hemma har jag nu tre pensionerade katter när det gäller avel, två gamla skogishonor. Sedan har jag en hona av vardera rasen som skulle gå i aveln, men går nu här hemma som riktiga primadonnor. Förhoppningsvis ska jag kunna komma igång igen med tiden. Det är i alla fall ett mål jag har.
När det gäller idrott så är jag nästan allätare. Följer det mesta som händer, men favoritsporterna är ishockey och speedway.
Ja det var en hel del om mig. På de olika flikarna här kan du läsa ännu mer om du fortfarande tycker det är intressant.
Vad har jag då hunnit med hittills?
Tog realexamen i unga år. Pluggade sedan på kvällarna till teleingenjör medan jag på dagarna jobbade hos det statliga Televerket. Där jobbade jag cirka 10 år. Provade så småningom på att köra färdtjänst och det var något jag gillade skarpt. Ett helt fantastiskt jobb. Visserligen dåligt betalt, men man fick ju träffa folk och se lite olika platser. Det blev faktiskt så att jag körde färdtjänstbuss i nästan 40 år.
Det var ett jobb med dålig betalning som när man var ung och det var tvåmansbetjänade bussar så blev det dubbla pass många dagar. Sedan när det bara fanns enmansbetjänade bussar blev det till att jobba varannan helg också. Allt detta jobbande gick hur bra som helst i och med att det var ett så roligt arbete. Körde ett tag vanlig taxi också, men det var inte alls samma sak.
Jag var rökare och rökte upp till två askar om dygnet. Efter att ha gjort så i 30 år kom hjärtinfarkten som ett brev på posten. Hjärtat verkar ha tagit det hela bra efter ett par balongsprängningar och jag återgick till jobbet igen. Det var för cirka 12 år sedan. Skillnaden var nu att jag inte rökte någon cigarrett längre. Det blev dags att börja träna lite också.
Det gjorde ont i höfttrakten när jag var på gymmet. Säjas kan att jag tidigare haft probem med benet. Det har gjort ont ibland och låst sig när jag klivit ur färdtjänstbussen. Troligen någon typ av ischias.. Ja så blev det inget mer gym. Benet blev sämre och sämre. Kunde till slut inte ens trycka ned kopplingspedalen. Husläkaren konstaterade efter röntgen en totalt nedsliten höft. Sjukhuset skulle kalla mig till operation. Det gick ett år och jag kunde varken stå eller ligga. Hade blivit bortglömd i sjukhuskön. Till slut blev det konstgjord höft i alla fall och återgång till jobbet. Nu tyckte jag kondiditionen var totalt i botten. Så jag började simma.
Simmade varje dag efter jobbet och längre och längre sträcka, men inte blev konditionen bättre. Den blev snarare tvärtom. Berättade för min hjärtläkare om mitt problem att jag blev andfådd vid lätt ansträngning. Han konstaterade att det inte var något fel på mitt hjärta utan jag hade världens sämsta kondition. Det var bara att träna. Ett år senare vid nästa besök var jag ännu sämre, men det var fortfarande inget fel på mitt hjärtat enligt honom utan bara dålig kondition. Sägas kan att hjärtläkaren hade innan besöket fått papper från min husläkare om att jag hade hjärtsvikt vilket gav vätska i kroppen och att mina värden var dåliga.
När 2009 närmade sig slutet orkade jag inte jobba längre. Var ju sämre än kunderna jag hämtade. Det blev sjukskrivning. Via husläkaren fick jag veta att vänsterhjärtkammare verkade mycket bättre, men inte den högra. Det var alltså troligen något fel med lungorna. Försommaren 2010 åkte jag ut och in på akutmottagningen. Blev inlagd en vecka i stöten. Så småningom började man misstänka en lungsjukdom, Pulmonell arteriell hypertension (PAH). Det är blodkärlen i lungorna som blir trängre och trängre och hjärtat får jobbigare och jobbigare att pumpa blod genom lungorna.
Efter noggranna undersökningar konstaterades diagnosen PAH och behandlingen kunde påbörjas. I dagsläget finns inget botemedel. Däremot finns det bromsmedicin och kombinationer av läkemedel som gör att livskvaliten ökar. Nu mår jag ganska bra. Fast jag kan inte göra direkt något ansträngande.
Fritiden genom åren då. Från 1970 har jag haft katt och 1993 började jag med egen uppfödning under stamnamnet Vågens. Det börjades med Cornish Rex, som är vågiga i pälsen och så är jag född i Vågens tecken. Så småningom blev det också Norsk Skogkatt i uppfödningen.. Det blev 19 kullar innan jag nu har tagit paus på grund av min sjukdom. Skulle nog inte orka med att ta hand om kull för tillfället och vad händer om jag läggs in. Ska jag då tvinga andra att ta hand om mina eventuella kullar.
En annan underbar del av kattlivet var att åka på utställningar runt om i Sverige och Norge. Visa upp katterna, se andra katter och träffa andra kattmänniskor. Det är något som jag absolut inte orkar med just nu.
Här hemma har jag nu tre pensionerade katter när det gäller avel, två gamla skogishonor. Sedan har jag en hona av vardera rasen som skulle gå i aveln, men går nu här hemma som riktiga primadonnor. Förhoppningsvis ska jag kunna komma igång igen med tiden. Det är i alla fall ett mål jag har.
När det gäller idrott så är jag nästan allätare. Följer det mesta som händer, men favoritsporterna är ishockey och speedway.
Ja det var en hel del om mig. På de olika flikarna här kan du läsa ännu mer om du fortfarande tycker det är intressant.
Vågens uppfödning
1975 kom katter in i mitt liv. Det var då jag köpte en liten kattunge av en bekant för 25 öre. Det var en söt blå-vit hona, en blandning av Siames och huskatt.
Gullan och jag levde tillsammans i 18 år. Njurarna slutade fungera på henne och hon fick stilla somna in. Jag tror att det ögonblicket är det värsta jag varit med om.
Gullan och jag levde tillsammans i 18 år. Njurarna slutade fungera på henne och hon fick stilla somna in. Jag tror att det ögonblicket är det värsta jag varit med om.
Drygt ett halvår innan Gullan gick bort köpte jag i en Zoologisk affär en tidning som hette "Katten Din". Det numret var Rexspecial och då var det klart att en Rex skulle jag bara ha!
När jag så blev ensam tog jag fram den sparade tidningen och kollade uppfödarannonserna. Jag visste inte riktigt skillnaden på Cornish och Devon, men ringde till den uppfödaren som bodde närmast mig och det var Trickster's uppfödning. Svaret på min fråga blev "jag har en liten svart hona". Ja så kom den första Rexen hem till mig. En svart söt liten flicka, S*Trickster's Leontyn.
När jag så blev ensam tog jag fram den sparade tidningen och kollade uppfödarannonserna. Jag visste inte riktigt skillnaden på Cornish och Devon, men ringde till den uppfödaren som bodde närmast mig och det var Trickster's uppfödning. Svaret på min fråga blev "jag har en liten svart hona". Ja så kom den första Rexen hem till mig. En svart söt liten flicka, S*Trickster's Leontyn.
Jag jobbade ganska mycket och upptäckte ganska snart att hon behövde sällskap. Tre månader senare kom S*Trickster's Mirage en Mauve, en liten blåmaskad krabat. Han var hemmastadd på en gång. Katterna sov och lekte tillsammans innan en timme hade gått. De har varit oskiljaktiga sedan dess. Till och med när Leontyn väntade ungar lekte de för fullt. Tog jag bara den ena med på utställning så var denne inte till sin fördel. De var harmoniska och trivdes om de var tillsammans i buren.
Hela tiden var de bästa kompisar. De är borta nu, men hon hann med fem kullar och han blev en tjock kastrat. De sov tillsammans och hade hon kattungar var han gärna barnvakt. Mina Rexar har sedan blivit fler samt det har tillkommit Norska Skogkatter.Kattutställningar är kul och spännande. Den första utställningen jag ställde ut mina katter på var Östkattens. Resultatet blev över förväntan. Sissi (Leontyn) blev slagen i panelen som Junior. Mirre vann panelen som Ungdjur. Gissa hur glad, stolt och förlägen jag var! Så var jag frälst i utställningar.
Det har blivit en del kullar under de här åren. Min kattverksamhet har väl i det stora hela gått ganska bra. Många av avkommorna har levt ett långt och friskt liv. Mycket råd och hjälp har jag fått av Djäknens, Fairyland's, Nattsmygarns, Pipistrello's, Struntens, Svartträsket's och Trickster's uppfödare.
Jag är medlem och aktiv i en bra och trevlig kattförening: Föreningen Storstockholmskatten.
Jag är medlem och aktiv i en bra och trevlig kattförening: Föreningen Storstockholmskatten.
