Gullan
blå-vit huskatt
Född 2 april 1975
Död 18 april 1993
Du kom hem till mig som ett blå-vitt orädd yrväder. Du började med att hälsa och nosa en stund. Därefter kröp du in i min famn och spann en stund för att sedan somna.
Vi fick 18 härliga år tillsammans. Du var en enmanskatt. Andra människor accepterades, men var mer eller mindre ett nödvändigt ont. Vi var ute på en del små äventyr i stan och på landet. Du satt då på min axel.
Efter 18 härliga och underbara år tillsammans kröp du in i min famn och spann en stund för att sedan somna.
Vi fick 18 härliga år tillsammans. Du var en enmanskatt. Andra människor accepterades, men var mer eller mindre ett nödvändigt ont. Vi var ute på en del små äventyr i stan och på landet. Du satt då på min axel.
Efter 18 härliga och underbara år tillsammans kröp du in i min famn och spann en stund för att sedan somna.
Gullan, vila i frid! Det är du värd!
Hon var min första katt. Enligt den som kom med henne så var hon född 2 april 1975 under farstutrappan. Det var en vanlig huskatt, liten och rädd, men ganska snabbt skulle hon faktiskt visa vem som bestämde. Hon hade sin vilja och jag hade min. Vi lyckades kompromissa. Hon bestämde när jag jobbade och jag bestämde när jag var hemma. Så verkade det i alla fall. För när jag kom hem så var hela lägenheten riven. När jag var hemma så gjorde hon det jag sa åt henne.
Vi blev mer och mer ett par. Hon stod alltid innanför dörren när jag kom hem vanlig tid och sprang ned för trappan. Sedan skulle hon bäras upp. Kom jag hem för tidigt låg hon och sov och brydde sig inte om att jag kommit hem. Kom jag hem för sent stod innanför dörren, men sprang inte ut för han sprang in i vardagsrummet och struntade totalt i mig.
På den tiden trodde många med mig att man inte behövde vaccinera katter som var inomhus. Det var helt fel! Vid ett års ålder blev hon svårt sjuk - kattpest. Hon låg på Bagarmossens djursjukhus i tre dygn. Sedan fick jag hämta henne. Det var den magraste katt jag sett som kom hem, men hon var glad att se mig. Sjukhuset sa att hon vägrade att äta.
Hemma la hon sig i min säng och somnade. Jag gjorde i ordning en skål med hennes favoritmat - Whiskas kanin. Hon kom vacklande, luktade på maten och somnade över matskålen. Jag tog tempen på henne. Den var alldeles för låg. Ringde till sjukhuset och fick svaret att själva kattpesten går att bota, men följdsjukdomar brukar ta kål på katten. Det blev apoteket och hem med en liten elektrisk värmedyna. Där låg hon. Jag kokade välling som jag sedan sprutade in i hennes mun. Hon svalde tre klunkar. Och se hon reste på sig och gick in i köket och började äta ur matskålen.
Hon blev piggare och piggare. Då plötsligt upptäckte jag att hon började tappa päls vid munnen. Jag kunde dessutom rycka bort päls där utan att ho reagerade. Då hade hon fått ett munsår som inte läkte för att det ännu inte stämde med de vita blodkropparna och att hon inte orkade bota sig själv. Allt hade gått åt för att bearbeta kattpesten. Kortisonbehandling.
Allt som allt blev det dyrt att få henne helt friskt. Totalt blev det på den tiden två hela månadslöner som gick åt. Det slutade med att hon blev frisk och jag kunde spänna mitt bälte tre hål.
Vi hade roligt ihop och förstod varandra till 100 procent. Hon blev en enmanskatt, men kom det besök kom hon fram och nosade på alla för att sedan gå och lägga sig på min säng och vänta tills alla gått.
Det var en härlig tid vi hade som varade i hela 18 år då hennes njurar blev dåliga så hon fick sin spruta. Hon tittade mig i ögonen som tycktes säga: "Hej då Leffe. Vi ses senare"
Facit av det hela: Vaccinera alltid din katt. En katt född utomhus kan verkligen trivas inomhus.
Vi blev mer och mer ett par. Hon stod alltid innanför dörren när jag kom hem vanlig tid och sprang ned för trappan. Sedan skulle hon bäras upp. Kom jag hem för tidigt låg hon och sov och brydde sig inte om att jag kommit hem. Kom jag hem för sent stod innanför dörren, men sprang inte ut för han sprang in i vardagsrummet och struntade totalt i mig.
På den tiden trodde många med mig att man inte behövde vaccinera katter som var inomhus. Det var helt fel! Vid ett års ålder blev hon svårt sjuk - kattpest. Hon låg på Bagarmossens djursjukhus i tre dygn. Sedan fick jag hämta henne. Det var den magraste katt jag sett som kom hem, men hon var glad att se mig. Sjukhuset sa att hon vägrade att äta.
Hemma la hon sig i min säng och somnade. Jag gjorde i ordning en skål med hennes favoritmat - Whiskas kanin. Hon kom vacklande, luktade på maten och somnade över matskålen. Jag tog tempen på henne. Den var alldeles för låg. Ringde till sjukhuset och fick svaret att själva kattpesten går att bota, men följdsjukdomar brukar ta kål på katten. Det blev apoteket och hem med en liten elektrisk värmedyna. Där låg hon. Jag kokade välling som jag sedan sprutade in i hennes mun. Hon svalde tre klunkar. Och se hon reste på sig och gick in i köket och började äta ur matskålen.
Hon blev piggare och piggare. Då plötsligt upptäckte jag att hon började tappa päls vid munnen. Jag kunde dessutom rycka bort päls där utan att ho reagerade. Då hade hon fått ett munsår som inte läkte för att det ännu inte stämde med de vita blodkropparna och att hon inte orkade bota sig själv. Allt hade gått åt för att bearbeta kattpesten. Kortisonbehandling.
Allt som allt blev det dyrt att få henne helt friskt. Totalt blev det på den tiden två hela månadslöner som gick åt. Det slutade med att hon blev frisk och jag kunde spänna mitt bälte tre hål.
Vi hade roligt ihop och förstod varandra till 100 procent. Hon blev en enmanskatt, men kom det besök kom hon fram och nosade på alla för att sedan gå och lägga sig på min säng och vänta tills alla gått.
Det var en härlig tid vi hade som varade i hela 18 år då hennes njurar blev dåliga så hon fick sin spruta. Hon tittade mig i ögonen som tycktes säga: "Hej då Leffe. Vi ses senare"
Facit av det hela: Vaccinera alltid din katt. En katt född utomhus kan verkligen trivas inomhus.
