Här kommer ett avsnitt till om Pysens liv och leverne.
Det är skönt här hemma
Jag kan börja med att säga att jag har det skönt här hemma.
Jag har mina honor som jag parar när de löper. De är mina underbara damer. Ras har ingen betydelse. De med den långa pälsen är mycket, mycket större än mig, men samtidigt är de mjuka och sköna.
Mycket går på rutin numera. Inte katten behöver jag nosa och försöka få i gång damerna. Nej då! Jag ligger under täcket sover tills de kallar på mig. Då kommer stiliga jag lungt och stillsamt. Vet ju att jag har min charm framför allt numera med den lite grånande hakan och som vanligt faller de för mig. När jag gjort min plikt går jag tillbaka till sängen och kryper ned under täcket för min skönhetssömn ett dygn eller så.
Husse brukar säga att jag är för gammal och att jag kommer att dö lycklig. Jag gammal! Jag är bara drygt 15 år och vet att man ska leva lyckligt.
Husse funderar på att ta mig med på en sån där utställning igen. Det finns tydligen konstiga människor som försöker övertala honom att ställa ut mig så alla får se hur en gammal Cornish ser ut. Sluta med det. Ni hör ju själva hur dumt det låter. Ställa ut mig för att jag är gammal. En gammal katt ska ligga under täcket i sängen och ha sin behövliga sömn. Ja förstås inte när det finns vackra damer i närheten. Man är ju fortfarande ung och snygg. Så övertala husse att ta hemma en massa damer hit i stället.
Här hemma är man kungen det har till och med slyngeln förstått. Det ska föreställa en katt. När husse skaffade honom var han liten (ja inte husse utan slyngeln förstås). Den lille gjorde inget annat än växte och nu är han stor som jag vet inte vad. Han är en terrorist som busar med alla utom mig. Mig har han respekt för ska ni veta.
Nu ska ni få höra hur tokig min husse är. Han talade om att han skulle skaffa ett nytt djur. Självklart tänkte jag en ny katt, en snygg ung hona. Han kommer hem med ett akvarium. Redan då börjat jag dra tillbaka öronen. En katt i ett akvarium!.
Jag har nu mycket, länge och ofta kollat in detta akvarium. I bland ser jag en svans som rör sig, men aldrig en kropp eller ett riktigt ansikte.
Då brukar jag titta på husse och sucka. Sedan går jag och kryper ned under täcket.
Vi hörs kanske igen
er Pysen
Publicerat första gången 2010-11-30
Jag har mina honor som jag parar när de löper. De är mina underbara damer. Ras har ingen betydelse. De med den långa pälsen är mycket, mycket större än mig, men samtidigt är de mjuka och sköna.
Mycket går på rutin numera. Inte katten behöver jag nosa och försöka få i gång damerna. Nej då! Jag ligger under täcket sover tills de kallar på mig. Då kommer stiliga jag lungt och stillsamt. Vet ju att jag har min charm framför allt numera med den lite grånande hakan och som vanligt faller de för mig. När jag gjort min plikt går jag tillbaka till sängen och kryper ned under täcket för min skönhetssömn ett dygn eller så.
Husse brukar säga att jag är för gammal och att jag kommer att dö lycklig. Jag gammal! Jag är bara drygt 15 år och vet att man ska leva lyckligt.
Husse funderar på att ta mig med på en sån där utställning igen. Det finns tydligen konstiga människor som försöker övertala honom att ställa ut mig så alla får se hur en gammal Cornish ser ut. Sluta med det. Ni hör ju själva hur dumt det låter. Ställa ut mig för att jag är gammal. En gammal katt ska ligga under täcket i sängen och ha sin behövliga sömn. Ja förstås inte när det finns vackra damer i närheten. Man är ju fortfarande ung och snygg. Så övertala husse att ta hemma en massa damer hit i stället.
Här hemma är man kungen det har till och med slyngeln förstått. Det ska föreställa en katt. När husse skaffade honom var han liten (ja inte husse utan slyngeln förstås). Den lille gjorde inget annat än växte och nu är han stor som jag vet inte vad. Han är en terrorist som busar med alla utom mig. Mig har han respekt för ska ni veta.
Nu ska ni få höra hur tokig min husse är. Han talade om att han skulle skaffa ett nytt djur. Självklart tänkte jag en ny katt, en snygg ung hona. Han kommer hem med ett akvarium. Redan då börjat jag dra tillbaka öronen. En katt i ett akvarium!.
Jag har nu mycket, länge och ofta kollat in detta akvarium. I bland ser jag en svans som rör sig, men aldrig en kropp eller ett riktigt ansikte.
Då brukar jag titta på husse och sucka. Sedan går jag och kryper ned under täcket.
Vi hörs kanske igen
er Pysen
Publicerat första gången 2010-11-30