Regnbågsbron
Husse var inte ledsen. Tänk tillbaka i tiden hur skoj vi haft det, du och jag
Kommer du ihåg hur orolig du blev den där morgonen när jag inte kom upp till dig i sängen. Det var den där gången när jag var jättedålig med hög feber. Kommer du ihåg hur snabbt vi kom till veterinären och att jag sedan skulle äta piller varje dag i en massa dagar. Kommer du ihåg hur glad du blev när jag den tredje dagen stod uppe i din säng igen och väckte dig med mitt god morgon.
Kommer du ihåg den där fina vasen som stod i bokhyllan bredvid morbror Mirre. Kommer du ihåg att jag skulle skrämma honom där han låg och sov . Kommer du ihåg kraschen när vasen gick i småbitar på golvet. Nej, glöm att jag nämnde det.
Kommer du ihåg allt detta jag nu sagt så vet du att jag finns hos dig och du var inte ledsen. Tänk på att det har inte varit lätt för mig att se alla andra katter här hemma få springa över regnbågsbron före mig. Du ska veta att, precis som dig, har jag saknat alla. Men du och jag har hela tiden haft varandra och det har vi även nu trots att du inte ser mig. Du ska veta att jag ser dig hela tiden. Just nu sitter du med Sessan i famnen samtidigt som du skriver på datorn.
Nej husse var inte ledsen. Du har Sessan och de andra trevliga, men långhåriga, damerna omkring dig där hemma samt mig på dina axlar. Nu ska jag ut på ängen och promenera med mamma och pappa. Sköt om dig husse. Jag finns alltid hos dig.