Här kommer den femte delen om Pysen. Det är nya tider nu som pensionär.
Pensionär
Mitt liv som katt är inte som tidigare. Allt var annorlunda förr. Det var tider det, men i och för sig har jag det ganska bra nu också.
Min husse kallar mig numera pensionär. Jag som ännu inte är 12 år. Skam går på torra land. Tillråga på allt såg han till med att jag blev av med det som gjorde att jag kunde kalla mig för avelshane. Det bästa med åldern är att jag slipper åka så mycket på utställningar. Husse påstår att jag är lite rund om magen. Blä säger jag. Jag är smäcker och ståtlig. Ibland tar han med mig på utställning i alla fall och då kallas jag som är i mina bästa år för Veteran. Människorna är inte kloka.
När jag var en riktig avelshane gjorde husse något dumt, enligt mig, han behöll två pojkar från en konstig kattkull som kallas för Norsk Skogkatt. De är ju inte krulliga i pälsen - fy tusan! De där pojkarna växte ju upp och herrejösses vad stora de blev. Den svart-vita skulle gå i aveln och då måste jag ju visa att här fanns bara en hane som skulle användas som avelshane så jag började markera. Vad tror ni det långhåriga missfostret gjorde - jo han markerade över min markering. Så jag fick markera igen. Sedan kom husse hem från jobbet och satte på stereon och det blev plötsligt alldeles mörkt i lägenheten med ett knastrande ljud. Jaha och så försvann mina underbara stenar.
Inom parentes kan jag tala om att de försvann på missfostret också, men det berodde på helt andra saker.
Men vet ni vad jag är fortfarande avelshane för när någon dam löper är jag framme, till och med hos de långpälsade honorna, men gud vad stora de är. Jag får nästan jobba ihjäl mig. När jag har gjort mitt arbete vacklar jag till husses säng och sover resten av dygnet. Det är jobbit att visa att man är kung. Ibland markerar jag också även om det inte luktar lika mycket som förr så måste jag ändå tala om att detta är mitt revir.
De två missfosterhanarna då. Jo den som skulle bli avelshane har väldig respekt för mig så honom behöver jag bara hota när någon hona vill ha en hane. Den andra är det lite värre med. Han fattar inte att jag är boss utan brukar sätta emot. Jag har kommit på precis hur jag ska göra. Jag springer iväg och hoppar upp på klätterställningen och han jagar efter. Då skriker jag och husse kommer och tar bort f-nskapet. Och så har jag fältet fritt
Det var allt för den här gången
Publicerat första gången 2007-05-15
Min husse kallar mig numera pensionär. Jag som ännu inte är 12 år. Skam går på torra land. Tillråga på allt såg han till med att jag blev av med det som gjorde att jag kunde kalla mig för avelshane. Det bästa med åldern är att jag slipper åka så mycket på utställningar. Husse påstår att jag är lite rund om magen. Blä säger jag. Jag är smäcker och ståtlig. Ibland tar han med mig på utställning i alla fall och då kallas jag som är i mina bästa år för Veteran. Människorna är inte kloka.
När jag var en riktig avelshane gjorde husse något dumt, enligt mig, han behöll två pojkar från en konstig kattkull som kallas för Norsk Skogkatt. De är ju inte krulliga i pälsen - fy tusan! De där pojkarna växte ju upp och herrejösses vad stora de blev. Den svart-vita skulle gå i aveln och då måste jag ju visa att här fanns bara en hane som skulle användas som avelshane så jag började markera. Vad tror ni det långhåriga missfostret gjorde - jo han markerade över min markering. Så jag fick markera igen. Sedan kom husse hem från jobbet och satte på stereon och det blev plötsligt alldeles mörkt i lägenheten med ett knastrande ljud. Jaha och så försvann mina underbara stenar.
Inom parentes kan jag tala om att de försvann på missfostret också, men det berodde på helt andra saker.
Men vet ni vad jag är fortfarande avelshane för när någon dam löper är jag framme, till och med hos de långpälsade honorna, men gud vad stora de är. Jag får nästan jobba ihjäl mig. När jag har gjort mitt arbete vacklar jag till husses säng och sover resten av dygnet. Det är jobbit att visa att man är kung. Ibland markerar jag också även om det inte luktar lika mycket som förr så måste jag ändå tala om att detta är mitt revir.
De två missfosterhanarna då. Jo den som skulle bli avelshane har väldig respekt för mig så honom behöver jag bara hota när någon hona vill ha en hane. Den andra är det lite värre med. Han fattar inte att jag är boss utan brukar sätta emot. Jag har kommit på precis hur jag ska göra. Jag springer iväg och hoppar upp på klätterställningen och han jagar efter. Då skriker jag och husse kommer och tar bort f-nskapet. Och så har jag fältet fritt
Det var allt för den här gången
Publicerat första gången 2007-05-15